Badlif

Med hjälp av den fotografiska bilden från tiden försöker vi fånga känslan av det då så trendiga badlivet samt ge förklaringar till varför det uppkom och vad det betydde för orterna.

Öregrund och Östhammar.

Två städer i havsbandet kända för sitt badliv med badhus, societetshus, restauranger och snickarglädje. Allt som hörde perioden 1880–1930 till. En tid då välbärgade stadsbor längtade till landet, till frisk luft och havsbad.

Intresset för bad- och kurortsanstalter var stort under 1800-talet. Som så mycket annat kom influenserna från Europa. Men detta var inget nytt fenomen. Redan på 1670–talet anlades t ex Medevi brunn. Det var i första hand av medicinska skäl som människor sökte sig till kurorterna för att bota olika sjukdomar. Vattenkurer blev på 1800-talet modernt. Såväl att dricka vattnet (dricka brunn) som att genomgå olika bad och inpackningar ansågs nyttigt mot många olika invärtes krämpor. Andra faktorer som spelade in var den förändrade synen på kroppen, som innebar att hygien och renlighet blev viktigt. Frisk luft och havsbad ansågs stärkande.

Det var den välmående medelklassen som gick i bräschen för utvecklingen. De hade den ekonomiska möjligheten och tack vare uppbyggnaden av ett järnvägsnät och ångbåtstrafiken nu också de praktiska möjligheterna att nå ut längst den svenska kusten. Rader av havsbadanstalter såg dagens ljus. Längst upplandskusten anlades Östhammar 1882 och Öregrund 1885. Och badgästerna strömmade till från bland annat Stockholm, Uppsala och Gävle.

Badsäsongen räknades från mitten av juni till slutet av augusti. De flesta stannade hela säsongen. Men det var inte bara de medicinska baden som drog. Minst lika viktigt var sällskapslivet med danser, soaréer, tennis, promenader och kappsegling. På kvällarna lockade samvaron i societetshuset och att beundra solnedgången!

Varmbadhusen erbjöd bad ordinerade av en baddoktor. Själva havet doppade man sig i på kallbadhusen. Damer för sig. Herrar för sig.

På badorten väntade en frihet. De vanligtvis strikta sociala reglerna luckrades upp, säger utställningens producent och formgivare Ingrid Zakrisson. Vitt var färgen på snickarglädjesverandor och sommarrummens inredning. Vita var också kläderna. Män i vita linnekostymer, kritade tygskor och halmhatt. Kvinnor i skira vita klänningar.

Oskuldsfullt vitt var också nöjeslivet. De bofasta med position skrev in sig i societetshusen. Det öppnade upp för ett gemensamt umgänge med badgästerna. De äldre med fina titlar, de yngre kandidaterna med studentmössor. Unga flickor på väg att introduceras i sällskapslivet. Badgästernas barn lekte med de bofastas barn. Men bara ett tag. På hösten återgick livet till det vanliga.

Möt städerna fångade i några av tidens fotografers bilder. Ortens fotografer Brita och Per Elis Skötsner-Edhlund, den sommarboende Carl Gustaf Kahl och amatörfotografer från Öregrund och Östhammar.

En av anledningarna till att Upplandsmuseet valt att lyfta denna epok är att Skötsner-Edhlunds samling bestående av cirka 20.000 glasplåtar och negativ överlåtits av Östhammars kommun till museet. Här finns ett spännande fotografiskt material som ger en god tidsbild av en svunnen epok.

BADLIF kommer att visas i en mindre version i Rådhussalen i Öregrund, Rådhusgatan 8.
Utställningen invigs torsdag 19 oktober kl. 15.00 av Susanna Westman, kultur- och fritidschef i Östhammars kommun och Ingrid Zackrisson, utställningsproducent hos Upplandsmuseet.

Till sommaren 2018 kommer utställningen att visas i en större version i det nybyggda Kulturhuset Storbrunn i Östhammar.